Kvinnan i spegeln
Solstrålar som trängt sig in genom de tunna gardinerna studsar mot spegeln och sprider sig över hennes bleka ansikte.
Hennes bruna ögon lyser upp likt bärnstenar i kontrast till den gröna ögonskuggan som hon noggrant matchat till den militärgröna skjortan.
För att liva upp den olivfärgade bleka hyn och markera de redan höga kindbenen, bär hon ett rosigt rouge. Hennes lätt fylliga läppar ramas in av ett läppstift i gammalrosa färg.
I den mörka utväxten av hennes blekta långa hår glimmar likt silvertrådar de första vita hårstråna, en tjock lugg som övergår i uppklippta lager ligger mjukt längs hennes feminina ansiktskonturer.
För att liva upp den olivfärgade bleka hyn och markera de redan höga kindbenen, bär hon ett rosigt rouge. Hennes lätt fylliga läppar ramas in av ett läppstift i gammalrosa färg.
I den mörka utväxten av hennes blekta långa hår glimmar likt silvertrådar de första vita hårstråna, en tjock lugg som övergår i uppklippta lager ligger mjukt längs hennes feminina ansiktskonturer.
Hon betraktar sig själv som om för första gången.
Vart tog den unga vackra kvinnan vägen och vem är denna medelålders gestalt som stirrar tillbaka på henne?
Kvinnan i själen och kvinnan i spegeln är en och samma, ändå känner de inte igen varandra.
Någonstans på livets krokiga väg tappade de bort varandra.
Bland stressiga jobb och ansträngd ekonomi, bland sjukdom och separation. För varje ny motgång och hjärtesorg, för varje förlorad vänskap, för varje färdighet som sjukdomen tagit ifrån henne fördes de längre och längre ifrån varandra.
Den unga kvinnan var vacker men också naiv, hon var stark men lät sig köras över, hon var smart men lät sig dumförklaras.
Den unga kvinnan var omtyckt av alla men respekterad av få minst av alla sig själv.
Kvinnan i spegeln är den unga kvinnans motsats på många vis. Hon har lärt sig av hennes misstag, hon har fallit och hon har rest sig på nytt, hon har lärt sig att stå upp för sin sak. Hennes styrka har utvecklats till mod och hennes naivitet till kunskap.
Kvinnan i spegeln är fortfarande ung om än bara i sinnet och hon står i evig tacksamhetsskuld till kvinnan som bara lever kvar i minnet.
Bland stressiga jobb och ansträngd ekonomi, bland sjukdom och separation. För varje ny motgång och hjärtesorg, för varje förlorad vänskap, för varje färdighet som sjukdomen tagit ifrån henne fördes de längre och längre ifrån varandra.
Den unga kvinnan var vacker men också naiv, hon var stark men lät sig köras över, hon var smart men lät sig dumförklaras.
Den unga kvinnan var omtyckt av alla men respekterad av få minst av alla sig själv.
Kvinnan i spegeln är den unga kvinnans motsats på många vis. Hon har lärt sig av hennes misstag, hon har fallit och hon har rest sig på nytt, hon har lärt sig att stå upp för sin sak. Hennes styrka har utvecklats till mod och hennes naivitet till kunskap.
Kvinnan i spegeln är fortfarande ung om än bara i sinnet och hon står i evig tacksamhetsskuld till kvinnan som bara lever kvar i minnet.
Av: Stefania Ionita
